Det känns som att min ork inte riktigt räcker till för mer än varannan dag.

Hade en väldigt aktiv dag i Torsdags då mycket blev gjort
Sedan var Fredagen en så mycket tuffare dag både orkes och smärtmässigt.

Körde barnbarnet till skolan och åkte sedan till Lidl för att inhandla sånt som kommer behövas på mitt kalas.

Där blev jag bara riktigt irriterad på alla människor som stressade och jagade omkring
Vart jag än stod och botaniserade bland hyllorna så stod jag i vägen för någon som rev och slet i hyllorna.
Personal som nästintill knuffade bort mig så dem skulle fram och ändra priser på hyllkanter.
Vänlighet och hyfs finns liksom inte.

Jag läser noga på innehållsförteckningen då jag har mitt barnbarn härhemma som är mjölkproteinallergiker.
Dessutom ställer jag alltid varukärran åt sidan just för att inte vara i vägen för någon, då jag vill handla i mitt tempo.

Vart har alla så galet bråttom????

Jag var helt färdig när jag väl var ute ur butiken.
Satt i bilen och bara andades en stund innan jag körde hemåt.

Sedan gick dagen i ett riktigt långsamt lunk. Men jag lyckades ändå åstadkomma en hel del.
Planterade de blommor jag inhandlat dagen innan.
Hämtade barnbarnet från skolan.
Åkte till Torshälla och hämtade ut ett paket som kommit.

Sedan var jag med barnbarnet i stallet och jag mockade medans hon gjorde iordning hästen och red honom.
När hon hämtade och lämnade i hagen gick jag med.
Likaså satt jag i en trädgårdsstol och tittade på när hon red.
Hade jag varit mig själv, pigg och fräsch så hade vi säkert haft lite lektion och hoppat lite småhinder.
Nu fanns inte min ork till det.

Min dotter börjar sakta tillfriskna.
Igår var hon feberfri men medtagen och väldigt trött. Fortfarande ont i lungorna.
Täppt i luftvägarna ännu och orkeslös.
Hennes sjukdom gör ju inte saken lättare.
Den gör att hon blir väldigt sjuk och att det tar enormt lång tid för att sakta sakta återhämta sig.
Efter en infektion är hon satt ur spel i månader, upp till ett halvår.

Så ter sig sjukdomen ME som sjukvården inte vill kännas vid. Sjukdomen gör att om hon pressar sig så blir hon aldrig bättre utan nivån går bara neråt.
Till sist om inte livet är något sånär lugnt och balanserat så hamnar hon i rullstol.

När vi var klara i stallet så blev det hemfärd och för mig krypa i morgonrocken och bara säga Tack för idag Slut för idag. Hade jätteont!!
Då var klockan bara 17.30

Sparlåga resten av kvällen.
Somnade vid 21 tiden och sov som en medvetslös.